1734
date: 2014-02-05 
time: 17:34:30
time: 17:34:30Det kan hända överallt; i kön till kassan, vid matbordet, på cafet och i klassrummet. De dumma kommentarerna finns överallt. Det kan handla om förutfattade meningar, om sexism, om falsk fakta. Det kan vara den svagaste antydan till fientlighet mot främlingar. Och det är sådant man borde reagera på. Problemet är dock att ofta när sådant händer så gör jag inte det. Istället sitter jag tyst, gör det motsatta. Jag går in i rollen som crowd pleaser. Jag vågar inte lägga mig i och röra upp känslor så jag håller mina frågor inom mig. Sparar reaktionerna till den dagen jag vågar ta diskussionen och låter någon annan agera. Och det är så himla sorgligt, egentligen.
Därför ska jag försöka ändra på detta. För jag är trött på att bara sitta där och svälja alla vardagsdumheter som sprudlar omkring oss. Jag vill reagera, haja till. Dra igång en diskussion. Inte aggressivt, absolut inte aggressivt, för det gör ju ingen skillnad i längden. Utan jag vill bara lugnt och sansat ifrågasätta och sedan presentera en annan syn på saken.
Jag vill vara snabbtänkt och utan rädslor. Jag vill kunna stå där utan en fysisk sköld, men vara så säker i mina egna värderingar att de fungerar som skydd. Våga. Jag vill våga ifrågasätta. Bara stilla och avslappnat fråga "fast, hur menar du nu egentligen?". För det kan ju räcka, det är en början på en diskussion som kan förändra åsikter. Och det är en början på en förändrad åsikt som kan sprida sig.
Jag vill vara snabbtänkt och utan rädslor. Jag vill kunna stå där utan en fysisk sköld, men vara så säker i mina egna värderingar att de fungerar som skydd. Våga. Jag vill våga ifrågasätta. Bara stilla och avslappnat fråga "fast, hur menar du nu egentligen?". För det kan ju räcka, det är en början på en diskussion som kan förändra åsikter. Och det är en början på en förändrad åsikt som kan sprida sig.
deep thoughts and unpopular opinions /
/ 0 comments
